Uppdatering september 2013

Ack vad jag störde mig pa de avdöda korsbandsbloggarna! När jag fick diagnos började jag söka internet runt efter erfarenhetsberättelser och gissa om jag tyckte det var trakigt med korsbandsbloggar som uppdaterades dagligen under de första jobbiga manaderna och sen bara tvärdog. Vore ju atminstone fint att höra att folk blivit friska... Jag har blivit frisk sedan den lilla set-backen 2012! Det tog typ tre manaders vila+träning att komma tillbaka fran mupp-incidenten. Knäet madde bra. Sen knäckte det, helt omotiverat, i slutet av juni 2012. Böjde sig framat när jag satte ner foten under ett helt vanligt steg hemma i min brors lägenhet. Jättehalta Lotta i flera dagar (detta var i Sverige sa jag tänkte att jag biter ihop tills jag kommer hem). Väl hemma madde jag redan lite bättre men inom en vecka fran första knäcket vek sig knäet igen. Vis av tidigare rehab-liv slog jag direkt till pa bade kryckor och min gamla trusty benskena. Den senare fick hänga med i nagra veckor - kändes tryggt och man far sittplats pa sparvagnen samt en käck benskenebränna.. Utan mer väsen än sa atergick allt till det normala framat juli/augusti 2012. Vad är det "normala"? Fram till i maj/juni 2013 var det detta: benen mar bra, jag känner inte av skadan, min hallning har förbättrats och jag skaffade ordentlig gymvana! :) Om jag inte tränade benstyrka ca tva ganger i veckan kändes det dock direkt i knäet - fit for life … I juni 2013 började jag dock jobba som en liten iller. Ingen tid för träning när gymmet stänger 22 och jag lämnar kontoret 23.. Jag tog mig dock tid att springa en del med kollegor pa lunchen - löpning är ju inte en höjdare för knäna men ack sa gott för själen och nätverket..och utan styrkesträning borde knäet gett med sig a det snaraste? Men - ah lycka - jag tillbringade sommaren i kontorsstolen (graaaat) och tidvis i löpsparet (pust) utan knäkänning! HaHA! Nu, i september, börjar dock varens muskleröverskott att ta slut. Förra veckan kändes knäet, för första gangen sedan i maj, som vore det fyllt med blött hushallspapper istället för fungerande anatomi och varje steg var som att kliva i en oväntad grop pa vänstersidan. Tva sessioner i gymmet senare (som hände typ omedelbums) känns allt bra igen. Fit for life!