Vad jag förstar är detta inte direkt i framkant vad gäller aterhämtningstiming ... min sjukgymnast nämnde nagot om att hade vi förutsett springproblemen nagra manader tidigare hade vi kunnat öva sa att den här situationen inte uppstatt. Mer hoppande för att träna explosivitet och stabilitet i landningen, antar jag. Na, nu är det som det är och jag är ända jätteglad över denna milstolpe.
Jag kan:
- Leva vardagsliv. Det där med ga nerför trappor verkar vara brytpunkten, ibland gar det hur bra som helst och ibland, ofta dagen efter mycket styrketräning, tar jag det lite försiktigt.
- Cykla i stadigt tempo längre än vad som är roligt (halvtimme-timme).
- Trappmaskina ordentligt riktigt länge med.
- Göra knäböj, rumplyft, utfall pa ett ben, vadhävningar etc
- Springa, woohoo!
- Sitta pa knä, dels kan jag inte böja hälen mot rumpan och dels känns det "knöligt" att sätta ner knäet. Recept: stretcha böjningen, vänja langsamt att sätta ner knäet.
- Springa. Nu när det gar litegrann ska det nog ga lite mer. Recept: intervall träna gang-spring, träna löpsteg i slowmotion som ett litet skutt.
- Uthallighet. Formen är fortfarande usel men jag har fatt för mig att jag lämnat botten.. Crosstrainer och cykel är receptet för att bränna fett o träna cardio, springa och roddmaskin är testen som visar om det funkar..
- Resten av kroppen, framförallt ryggen. Tror min hallning tagit stryk av hela den här grejen. Räta pa ryggen när jag gar och sitter, sitta pa pall vid skrivbordet och träna rygg pa gymmet (rygglyft, plankan, överkroppsmaskiner).