Uppdatering september 2013

Ack vad jag störde mig pa de avdöda korsbandsbloggarna! När jag fick diagnos började jag söka internet runt efter erfarenhetsberättelser och gissa om jag tyckte det var trakigt med korsbandsbloggar som uppdaterades dagligen under de första jobbiga manaderna och sen bara tvärdog. Vore ju atminstone fint att höra att folk blivit friska... Jag har blivit frisk sedan den lilla set-backen 2012! Det tog typ tre manaders vila+träning att komma tillbaka fran mupp-incidenten. Knäet madde bra. Sen knäckte det, helt omotiverat, i slutet av juni 2012. Böjde sig framat när jag satte ner foten under ett helt vanligt steg hemma i min brors lägenhet. Jättehalta Lotta i flera dagar (detta var i Sverige sa jag tänkte att jag biter ihop tills jag kommer hem). Väl hemma madde jag redan lite bättre men inom en vecka fran första knäcket vek sig knäet igen. Vis av tidigare rehab-liv slog jag direkt till pa bade kryckor och min gamla trusty benskena. Den senare fick hänga med i nagra veckor - kändes tryggt och man far sittplats pa sparvagnen samt en käck benskenebränna.. Utan mer väsen än sa atergick allt till det normala framat juli/augusti 2012. Vad är det "normala"? Fram till i maj/juni 2013 var det detta: benen mar bra, jag känner inte av skadan, min hallning har förbättrats och jag skaffade ordentlig gymvana! :) Om jag inte tränade benstyrka ca tva ganger i veckan kändes det dock direkt i knäet - fit for life … I juni 2013 började jag dock jobba som en liten iller. Ingen tid för träning när gymmet stänger 22 och jag lämnar kontoret 23.. Jag tog mig dock tid att springa en del med kollegor pa lunchen - löpning är ju inte en höjdare för knäna men ack sa gott för själen och nätverket..och utan styrkesträning borde knäet gett med sig a det snaraste? Men - ah lycka - jag tillbringade sommaren i kontorsstolen (graaaat) och tidvis i löpsparet (pust) utan knäkänning! HaHA! Nu, i september, börjar dock varens muskleröverskott att ta slut. Förra veckan kändes knäet, för första gangen sedan i maj, som vore det fyllt med blött hushallspapper istället för fungerande anatomi och varje steg var som att kliva i en oväntad grop pa vänstersidan. Tva sessioner i gymmet senare (som hände typ omedelbums) känns allt bra igen. Fit for life!

Fitness update

Igar:

• 36 min löpband, 4.48km :)
• bencurl pa boll, lyckades nästan komma upp enbent pa sjukbenet
• omvänd planka pa armbagarna, lyckades för första gangen enbent pa sjukbenet

Sa nöjd!

Igar hade jag inga men av det hela, idag kändes knäet tyvärr instabilt och ihaligt. Jag hoppas det är nagon form av "träningsvärk" och inte att nagot pajat..

Att sitta pa knä

Nästan!


Efter tva timmar i gymmet, dvs ordentligt uppvärmda knän, lyckades jag under stretch-vända nummer tva nästan sitta pa knä! Det gjorde ont som satan men jag sag inte sne ut alls och jag behövde knappt halla emot med benmusklerna. Yay!

Läkarbesök

I fredags var jag pa koll hos läkaren (lite uppföljning samt nödvändigt för att fa mer sjukgympa). Det gick väl "sadär".

• Mitt knä är fortfarande instabilt, enl nagon metallisk mätgrej.
• Mitt lar har för lite muskler, tre cm skillnad i omkrets mot friska och bara en cm är försvarbart. Hon tyckte att jag borde träna mer med vikter och maskiner.
• Eventuellt kommer jag aldrig att kunna böja knäet mer än jag redan kan, dvs att sitta pa knä kan vara över för alltid.
• Ga pa knä är ocksa tveksamt, knöligheten i knäet är titanfästet de opererade in och det tar det helst inte ut. Hon sa att de jobbar pa att utveckla en metod utan titan men det hjälper ju inte mig.

Hon skrev istället för sjukgymnastik ut MTT, som är medzinische-training-tetwas.. Som jag fattar det är det samma som jag gör? Jag haller verkligen pa att tappa bort mig i det här - jag satsar massor pa att göra det jag blir tillsagd men kan ju inte veta om jag borde göra nagot mer? Tar gärna lead pa mitt tillfrisknande som jag ju maste men jag saknar helt enkelt kunskap och adminterminologin har jag verkligen inte koll pa. Hon skulle ringa till min sjukgymnast och diskutera mitt fall, se till att jag far ett ordentligt schema med antal reps och sa. Far se vad det blir, ordentligt schema har jag bett om en del själv och da har jag fatt göra ett själv ocksa..
Sen sprang jag pa sjukgymnasten i korridoren pa väg ut sa nu vet han vad jag vet, i samma förvirrade skepnad med.

Löpband!

Igar sprang jag pa riktigt! Na, pa löpband men ända - riktigt riktigt riktigt med bra kontroll och stuns och framstäckt ben och rullande häl i bandhastighet 12! Lat ga att vi inte snackar langpass; snarare 5min gang pa hastighet 5 - uppväxling till lätt spring pa hastighet 7.5 - ga lite igen - 8.5 - ga - 8.5 - 10 - 12!!!! - 6.5 - 10 - 12 - 5.5 - 4.5 - 2 innalles kanske 15 minuter och inte manga hundra meter men ända. Jag är sa glad!

Vad jag förstar är detta inte direkt i framkant vad gäller aterhämtningstiming ... min sjukgymnast nämnde nagot om att hade vi förutsett springproblemen nagra manader tidigare hade vi kunnat öva sa att den här situationen inte uppstatt. Mer hoppande för att träna explosivitet och stabilitet i landningen, antar jag. Na, nu är det som det är och jag är ända jätteglad över denna milstolpe.

Jag kan:

• Leva vardagsliv. Det där med ga nerför trappor verkar vara brytpunkten, ibland gar det hur bra som helst och ibland, ofta dagen efter mycket styrketräning, tar jag det lite försiktigt.
•  Cykla i stadigt tempo längre än vad som är roligt (halvtimme-timme).
• Trappmaskina ordentligt riktigt länge med.
• Göra knäböj, rumplyft, utfall pa ett ben, vadhävningar etc
• Springa, woohoo!

Jag kan bli bättre pa:

• Sitta pa knä, dels kan jag inte böja hälen mot rumpan och dels känns det "knöligt" att sätta ner knäet. Recept: stretcha böjningen, vänja langsamt att sätta ner knäet.
• Springa. Nu när det gar litegrann ska det nog ga lite mer. Recept: intervall träna gang-spring, träna löpsteg i slowmotion som ett litet skutt.
• Uthallighet. Formen är fortfarande usel men jag har fatt för mig att jag lämnat botten.. Crosstrainer och cykel är receptet för att bränna fett o träna cardio, springa och roddmaskin är testen som visar om det funkar..
• Resten av kroppen, framförallt ryggen. Tror min hallning tagit stryk av hela den här grejen. Räta pa ryggen när jag gar och sitter, sitta pa pall vid skrivbordet och träna rygg pa gymmet (rygglyft, plankan, överkroppsmaskiner).

Blev det elakingsärr?

ärren ser nästan ut som ett ansikte. Tyckte först att det var ett pillemariskt och förnöjt leende men ju mer det hela läker desto ondare blir flinet.. :-(

Fem och en halv manad, typ

Update!!

Jag kämpar pa, lite tapprare ibland och lite mindre tappert ibland men jag jobbar och det tar sig.

Ett tag tränade jag varje dag i veckorna - äntligen träningsdiciplin som jag sällan haft i livet men tyvärr blev knät överansträngt och jag var tvungen att balansera mellan att träna för att bygga styrka men lata bli att träna för att vila mig i form... Svackan är dock över, receptet var att träna ca tre ganger i veckan med mer vikt och färre reps.

Jag var hos läkaren i september och han var i princip nöjd med det mesta (inklusive sin egen cykelsemester pa Sardinien som han pratade länge om...). Han mätte svullnaden (borta typ, en mm skillnad mellan op-benet och friska benet) och tyckte att nu är det fritt fram att göra det mesta (dock skidakning med ortos, fr o m december).

Väg kvar till frisk:

• Springa. Jag kan fortfarande inte springa nagot vidare. Efter 500m jogg slutar knäet att "stötdämpa" och det blir bara obehagligare.. Sjukgymnasten tittade pa mitt springande och noterade att knäet darrar till i nerslaget, dvs jag springer med för lite kontroll och "slänger" fram benen. Recept: ga. Mhm. Boooring och icke-hardcore. Men, om det är det som ska till sa gar jag. Med spänd rumpa!
• Sitta pa knä. Brukade kunna sitta bekvämt pa knä once upon a time; icke numera (ännu). Jag stretchar knäböjning men ännu kan jag inte lägga hälen mot rumpan även om det är nära.
• Uthallighet. Kanske ett för stort ord - är i otroligt dalig form och märker direkt av ökad belastning pa knät. Nämnda springande känns som att jag trätt en blystrumpa över hela benet. Dock blir det bättre, för bara tva veckor sen hade strumpan tyngre vikter..

Saker jag är nöjd med:

• Jag mar bra och allt har gatt sa bra som möjligt med att läka efter operationen.
• ärren haller pa att blekna, blir ärr men hanterbart osynliga hoppas jag
• Trappor, speciellt de med höga steg i kombination med höga klackar (sparvagnen tex) - äntligen gar jag nerför nästan vilken trappa som helst utan att halla i mig, ta det försiktigt eller fa ont.
• Sjukgymmets benpress: 80kg pa sjukbenet. Jobbgymmet: 132 kg pa bada.
• Rumphävningar pa skakigt underlag; letar utmaningar (finner iofs, men vad som för tva manader sedan var omöjligt är idag för lätt. ha)
• Kondisen tar sig iaf lite, klarade 50 min lätt cykling innan en halvtimmes sjukgympa.