Fyra veckor, 1 dag

Ah, vad daligt det gar att jobba halvtid! Dagens arbetstid:

• gled in ca 10:30 (hehe, börjar bra),
• skippade lunch för att jag 1) glömde bort, höll pa med en rapport 2) inte var hungrig (obviously, se 1) och 3) tänkte ga hem 14:30.
• När gick jag hem? 17:15! 

Na, brukar ju stanna ca tre timmar längre än jag tänkt mig; skönt att den här skadegrejen inte grundförändrat min personlighet..Funderar pa att sluta jobba i motvind och helt enkelt glida in efter lunch; komma sent och ga sent är liksom min grej och ska det bara vara fyra timmar...

Imorgon blir det dock max 10-16 (kanske ska luncha ocksa?). Halv fem är det sjukgympa och jag hoppas fa hänga i stora gymrummet med maskiner istället för eget litet rum med brits och det eviga lyfta-benet, dra-hälen-längs-underlaget, böja-knäna. Ska ocksa bli intressant att se om läkaren ordinerat lite höftträning till sjukgymnasterna som han sade till mig igar att han skulle.

Knäet självt mar ungefär "som vanligt". Det är tungt att ga med det om jag inte använder kryckor men det gar (haHA). Sedan igar eller i förrgar "klickar" det lite när jag böjer det, framförallt om jag gör lite snabbare dra-hälen-längs-underlaget. Försökte fraga läkaren om det men fick inget riktigt svar, bara att jag skulle träna rörlighet och höftmuskler..ska fraga sjukgymnasten imorgon ocksa och se vad han säger.

Fyra veckor

Jag har varit pa jobbet! Bland det första som hände var att en hissdörr stängdes precis pa mig när jag försökte ga in i hissen. Kryckan tog mesta smällen men otrevligt var det. Annars gick det bra, flera meter email och flera byggen att ta tag i. Jag är lite orolig för att jag ska fokusera för mycket pa jobbet och glömma bort att ga hem och sjukgympa...vet ju hur det brukar bli när jag väl börjat jobba, det blir alltid mer än jag tänkt.

Jag har ocksa varit pa uppföljning hos läkaren. Han var mycket nöjd med min status. Knäet är fortfarande lite lite svullet och varmt, det är en liten inflammation men det är tydligen normalt. Jag ska börja vänja mig av med kryckorna - läkaren tyckte att jag i slutet av denna vecka borde kunna ga utan kryckor hela tiden. Det later mycket bra, speciellt med tanke pa att jag ska ga pa bröllop pa söndag. Jag fragade honom om klackskor..han tyckte att en liten klack inte vore för mycket, dock att mina 15cm skönheter vore att starkt avrada fran.

Nästa vecka far jag börja simträna (bara fladdra med benen, inte sparka) och träna lite gym med cykel och sa. Läkaren tyckte att det var viktigt att träna upp höftmusklerna, att ga pa knämusklerna är tydligen gammal stil och numera vet man bättre. Jag bad honom ta upp detta speciellt med sjukgymnasten.. Han sjukskrev mig pa 50% de närmsta fyra veckorna. Känns bra!

Med andra ord, det känns som en ny fas börjar nu - jobba lite igen, kunna ga ut och göra saker och börja träna lite mer aktivt. Hej hopp!

3 veckor, sex dagar

Haha, nu gar det ännu bättre.

Jag maste fortfarande lägga upp benet ibland men mycket mer sällan - jag kan i princip klara av sa langa intervaller som behövs innan det är dags för paus. I helgen har jag promenerat massor och gatt i butiker, suttit pa restauranger och cafeer och t o m gatt pa museum! Igar, lördag, gick jag halva Seefeld, inklusive tva längre butiksstopp innan paus. Jag gick fran Zürihorn till Bad Utoquai och jag satt genom en tvarätters middag med benet i vinkel. Jag gick sen till Frauenbadi och tillbaka till Purpur (eh, ja, det är nära hemma) och där sta-dansade jag till glada förrgardagens hits, haha.

Idag brunchade jag med benet i vinkel, promenerade i Kreis 5 (ett antal kvarter) och gick igenom en utställning pa Museum für Gestaltung (Henri Cartier-Bresson, väldigt bra).

Hemma gar jag sedan tva dagar i princip alltid utan kryckor. Det gar ganska bra - vänsterbenet känns tungt. Jag försöker dock ga sa normalt som möjligt och tycker att jag lyckas dvs jag tycker inte att jag haltar nagot. Idag glömde jag t o m kryckorna när jag skulle ga ut! Det maste vara ett friskhetstecken. Ute behöver jag dock kryckorna, de stabiliserar och avlastar och hjälper mig att ga "normalt" utan att överbelasta högerbenet.

Imorgon är det uppföljningsdags hos läkaren. Hoppas det blir positiva besked!

:)

3 veckor, tva dagar

Inte sa mycket har hänt. Jag var hos sjukgymnasten idag igen; inga nya övningar bara massa massage under knäet. Svullnaden över knäet är seg och vad jag förstar är det att fa bort/ner den som är det närmaste malet. Jag har fatt ett stödtejpsmönster pa knäet igen, denna gang som en langfingrad hand som haller om mig strax över knäskalen. Blir fina solbrännelinjer av det där kan jag tänka ... Ett drastiskt framsteg har dock dykt upp de senaste dagarna; jag kan ga med bara en krycka! Detta betyder att jag kan ta mig fram snabbare hemma, bära grejer fram och tillbaka i köket och mellan rummen och hemmalivet har blivit otroligt mycket lättare. Jag kan nu laga mat mycket bättre, kan fylla pa vatten vid sängen, kan ta med dricka ut pa balkongen, ta med en fylld vattenkanna ut pa balkongen, tvätta, hämta posten mm mm mm. Jag visade min enkrycksgang för sjukgymnasten, som innan showen var skeptisk, och fick beröm för att jag gar balanserat och inte arbetar in nagra ovanor i min gang. Utanför lägenheten känns det dock mycket bättre med tva kryckor.

Min promenad-range är nu flera kvarter. Igar gick jag fran Tiffins till Kronenhalle (ja, livet är gott) och idag gick mellan Paradeplatz och Rennweg samt runt kvarteret uppför Rennweg och ner Bahnhofstrasse idag. Min sjukgympa denna vecka har alltsa gatt ut pa barhopping och shopping. Lite sa man känner sig som en bidragsfuskare; om det varit bidrag istället för ärligen inbetald försäkring som in sin tur kräver att jag inte jobbar. Ah, sjukskrivenhet - din bästa tid är nu ..

3 veckor

Sjukgymnasten är äntligen nöjd med min utveckling. Jag visste väl att jag lag "efter kurvan" - nu ligger jag tydligen i fas och da far man veta det..icke-hälsan tiger still eller nagot.

Hur gick det med mitt mal att kunna cykla da? Det vet man inte för jag fick inte cykla idag! Istället fick jag 20 min knävecksmassage (inte sa dumt), massor med beröm för hur fint jag kan lyfta och böja mina ben samt en ny övning (sta upp och sträcka bak benet). Nästa gang, i övermorgon, blir det mera styrkeövningar ...

Det börjar äntligen ta sig i allmänhet nu, har kunnat promenera och sitta med benet ner nästan som en normal människa (albeit kryckunderstödd) i lite längre perioder. Imorgon blir det mer promenerande. :)

Knäbilder.

Varning för bild nummer tva, inga plaster pa nyopererat knä.

 1 maj 2011. Nagra timmar innan korsbandsrekonstruktionen. Tejpen sitter som "stöd" för knäet som redan är svagt fran menisksuturen.

3 maj 2011, dagen efter operationen. Tog detta mellan bandagebyten, därav skrynklorna.

7 maj 2011, 5 dagar efter operationen.

10 maj 2011, 1 vecka en dag efter operationen.

13 maj 2011, 1 vecka fyra dagar efter operationen. Attans vad svart det var att skrubba bort krysset.

22 maj 2011, 2 veckor sex dagar. Knäskalen tittar fram!

2 veckor, sex dagar

Samma som igar typ.

Promenerade runt ett stort kvarter, en paus pa en mur nagonstans i mitten kändes lämpligt. Jag gick längs ganska manga glasfasader idag och kunde konstatera att jag "gar med träben" i större utsträckning än jag tror. Medveten om problemet fixade jag omedelbart min gangstil till nagot som sag bättre ut, det var marginellt jobbigare men sen behövdes ingen paus.

Imorgon är det dags för sjukgympa igen. Ser fram emot att prova cykeln igen.

Hej hopp!

2 veckor, fem dagar

Jag kryckpromenerade till Globus idag, utan paus. Det gick bra, gjorde inte ont men när jag kom hem kändes knäet som en boll. Nagra timmars högläge senare känns det som vanligt igen. Kan nog bli en promenad ner till sjön imorgon, högläge och drickapaus pa Lagos brygga ...

För övrigt, statsen säger att jag har läsare, flera stycken. Vilka är ni, är ni vilse?

2 veckor, tre dagar ...

... och jag är fortfarande handikappad.

Lite mindre dag för dag men det gar langsamt. Bestämde mig för att inte aka till Portugal som planerat. Det var den flygbiljetten, det var det besöket. Men det känns ända som rätt beslut; för mycket ansträngning leder till svullenhet och svullenhet är bakslag. Nagra dagars sängläge börjar dock ge utdelning; idag promenerade jag tva kvarter med kryckor, sedan var det dags att ta igen knäet pa en bänk en kvart..sen promenad tillbaka via bade Globus och Migros där ryggsäcken fylldes pa. Ryggsäck är inte snyggt nagonstans. ännu en jobbig grej man snabbt maste lära sig att acceptera tillsammans med faktum som att är du tjugo meter fran hallplatsen när sparvagnen kommer sa missar du sparvagnen. Fast nu vagar jag inte ens aka sparvagn annat än som projekt; för mycket folk, för skakigt, för högt att klättra.

Mitt mal just nu: fa kontroll pa knäet sa jag börjar vaga ga pa det. Klara att cykla nästa gang hos sjukgymnasten (pa mandag).

Medel: dra foten pa sängen (baksida lar), sträcka benet i magläge (framsida knä/lar), lyfta benet böjt o rakt (framsida lar), sta upp och flexa knäet fram och tillbaka (fram o baksida knä). Rulla boll med undersidan av foten (framsida lar, rörlighet knä)(avhängigt boll). Benböjningsmaskinen (rörlighet knä).

Olyckan

Näst sista helgen i mars. Famous last words:

"Jag ska bara ner här lite snabbt."

"Här" var en mysig liten brant till skidakarens vänster om Jochpass. Nagonstans i mitten gick allt päronformat, jag rullade i fluffigaste mjuksnön. I rullningen fastnade vänsterskidan vertikalt ner i snön, jag rullade ett halvt varv till. Ganska logiskt hur det gick till; skidan stadigt fastkilad, foten stadigt fast i pjäxan och därmed även skenbenet - kroppen roterar och knät absorberar (or NOT) vridningen. Vid tidpunkten kände jag bara ett tomt snäpp av smärta, en blixtrande tanke att "Aj, där hände nagot". Väl färdigrullad; ligga stilla, andas djupt och känna efter hur det där gick egentligen?

Och ramlar man sa gör det ju lite ont ibland, det vet man ju. Men det gar över. Det hela var lite som att bränna sig pa ett ugnsgaller; satan vad ont det gör direkt men när du dragit bort handen försvinner den där smärtan och du vet, men du känner inte, att du nyss hade ont. Efter nagon minut spände jag pa mig skidorna igen och fortsatte nerför, lite öm överallt i kropp och stolthet. Vikten pa högerskidan, älskling! Vi tog en lang lunchpaus, efterat fortsatte vi fast i lugnare tempo, i bla backar, pa högerbenet.

Stillasittande gjorde mig öm, rörelse inte. Eftermiddagens skidakning gick utmärkt. Efter tagresan hem haltade jag. Pa mandag morgon haltade jag ordentligt. Därför gick jag till klinken nära jobbet för att fa lana kryckor. Läkaren ville göra MRI, för säkerhets skull, sa sadan bokades för torsdag. Pa mandagen gick jag med tva kryckor, pa tisdagen med en, pa onsdagen utan och pa torsdagen tog jag dem i ena handen och lämnade in till kliniken med ett tack för lanet. MRI var jag pa god väg att hoppa över, knäet madde ju bra igen. Men, de trugade och det är roligare att säga ja..

Bloggen lever?

Hmm, det var ju lite roligt att skriva ända. En besökare som inte är jag har jag haft!

Idag har jag varit hos sjukgymnasten (igen). Jag var i usel form, huvudvärk och alldeles för varm sa en hit var det inte. Sjukgymnasten var dock nöjd med min sträckning och böjningsvinkel men mindre nöjd med mina svaga och instabila muskler. Han tycker att jag borde kunna lyfta benet utan att hjälpa till med handen eller andra benet; det kan jag i och för sig ocksa men det tar längre tid och gör ont i det stora jacket. Han satte mig ocksa pa en cykel. Det var roligt att känna att jag graderar upp fran ligga-still-och-spänna-muskler-övningar men tyvärr klarade jag mig inte länge pa cykeln da blod rusade ner i benet och sen var det dags för högläge igen. Ingen hit, som sagt.

Jag tog, de senaste veckornas vana trogen, taxi till sjukgympan. Pa hemvägen gjorde jag dock nagot äventyrligt; jag akte sparvagn. Tva vagnar fick aka förbi till en lämpligt handikappanpassad kom akande, denna satt jag sedan pa ända till Paradeplatz för att kunna byta smidigt till nagot handikappanpassat som gick ända hem.

Väl hemma har jag tränat miniknäböj + utsträckning, borde hjälpa mig att ga lite bättre.

Sa det blev inte sa mycket av det här blogg-försöket. Det var roligt att leka lite med blogger iallafall.

Jag har nu genomgatt tva operationer:

6 april fick jag menisksutur, dvs revan i menisken syddes ihop medelst nagot slags fiffigt nät. Detta ska göra att menisken läker ihop och blir precis som förut - de behövde alltsa inte ta bort nagon del som är vanligt när menisken skadats. Hela operationen gjordes med titthal, ett litet hal för kameran och ett litet hal för mecket. Jag lag tva nätter pa sjukhuset efterat och var sedan hemma i sängen ett par dar innan jag började jobba igen en vecka efter operationen. Rehabiliteringen fran menisksuturen gick ut pa att aterfa böjlighet samt arbeta upp sa mycket muskler som möjligt inför korsbandsrekonstruktionen. Icke desto mindre, vänsterlaret krympte ihop och de flesta knämuskler verkar försvunnit under konvalecensen - benet vreds ur led tva ganger under april. Hela tiden gick jag med kryckor da stygnen i menisken inte far överbelastas, ännu har jag inte fatt valkar i händerna men ont i handlederna blir det.

2 maj var det äntligen dags för korsbandsrekonstruktion. Jag checkade in pa sjukhuset dagen innan och opererades sedan pa förmiddagen. Operationen gick bra, även denna var titthal med tre sma hal och ett större jack där de bl. a. tog ut en bit av semitendinosusmuskelns sena vilken användes som korsbandssubstitut. Efter tva nätter och en heldag till lämnade jag sjukhuset för fortsatt konvalecens hemma. Denna aterhämtning var lite värre än den första; knäet var ordentligt svullet, jacket gjorde ont och musklerna i benet var knappt responsiva. Dag för dag har jag dock blivit märkbart bättre. Idag är det tva veckor och en dag sedan rekonstruktionen: knäet är fortfarande svullet och efter lite, dock allt längre, tid upprätt rusar blod ner och svullnad och smärta ökar. Benet gar att räta ut helt och hallet utan problem. Jag kan böja knät ca 100° vilket känns ganska lite jämfört med det friska där jag utan problem kan lägga hälen mot rumpan. Jag kan ga nagorlunda med kryckor - sträcka fram benet och böja det för att lyfta fram det - men inte sa langt da upprätt, som sagt, inte är sa bra efter nagra minuter. Min sjukgymnastik gar ut pa att fa tillbaka knä- och larmuskler; lyfta och böja, dra foten fram och tillbaka är melodin för tillfället. Kryckorna är fortfarande med, börjar vänja mig helt klart men hoppas kunna kasta dem successivt de närmaste veckorna.


Tills nästa gang, kanske.