Sjukhuset (del 2)

Dr. Stamm slängde en extremt snabb blick pa MRIn och fastslog att korsbandet var av. Va? Ja. Nä? Jo. Jaha? Ja. *chock*

Jag fick en snabbkurs i knä och korsband. Sen fick jag en snabbkurs i att ge mig själv blodförtunnande medel med spruta i laret. Jag trodde verkligen att man var tvungen att ha sjuksyrreutbildning för sant men mycket tydligen icke. Sen tittade vi pa kalendrar och pratade operationstiming och rehabtid. Jag behövde tid att vänja mig vid tanken pa det här med att överhuvudtaget vara skadad och eventuellt behöva opereras. Vi bestämde ny tid nästa vecka och jag fick tänka över hur jag ville fortskrida; operation eller inte? Jag funderade ärligt talat mer pa: är jag verkligen skadad eller inte? Det gjorde inte direkt ont längre och jag kunde ga allt bättre.

Innan nästa läkarbesök hann jag dock märka hur det är att vara korsbandslös; ibland blev knäet helt instabilt och det kändes som larbenet gled okontrollerat ovanpa skenbenet - usch. Jag funderade ocksa pa huruvida jag ville betrakta mig som ung och sportig, dvs i behov av korsband, eller gammal och osportig, dvs kan klara sig med rehab. Tja ... :) Dessutom hade jag yrselanfall. Vet inte hur det kan relatera till knäskadan men halvakut läkartid blev det redan pa tisdagen 29:e mars. Läkaren inleder besöket: "Jag tittade lite extra pa ditt MRI..." Här tror jag att han ska fortsätta '...och jag sag nog fel första gangen, du mar toppen' men det gör han inte: "...och du har nog bestämt en meniskskada ocksa". Mera knäkurs, mera huruvida-operera prat. What with yrseln och det ville han inte bestämma operation slutgiltigt.

Fredagen 1:e april bestämdes att jag skulle operera korsbandet efter pask (da svullnad mm gatt ner) och menisken redan 6:e april . Läkaren trodde att det bara var en liten meniskskada och de kan man, om man agerar i tid, sy ihop sa att menisken läker och blir 100% som innan.