Sjukhuset (del 1)

Tänkte mig ett inlägg om läkaren och sjukhuset som tagit hand om mig.

Som jag skrev i inlägget om olyckan gick jag till kliniken närmast jobbet för att lana kryckor och pa den vägen blev det.. En lite längre variant av sanningen är att mitt jobb just skrivit ett avtal med privatklinikgruppen Hirslanden och mina kollegor insisterade pa att jag verkligen borde ringa dem, bade för att vi nyss fatt dem som fin swanky förman och för att man ska ta hand om sina knän.

Här krävs kanske ytterligare en parentes: Jag bor och jobbar i Schweiz och här är man olycksfallsförsäkrad genom sin arbetsgivare. Staten har definierat en standardolycksfallsförsäkring och sen kan arbetsgivaren välja försäkringsbolag för sina anställda beroende pa kostnad och om de vill ha lite extraförmaner pa försäkringen. (Sjukförsäkring är man enligt lag tvungen att skaffa själv, staten har definierat en standard-sjukförsäkring och sen far man välja försäkringsbolag beroende pa vad de vill ha i premie och om man vill ha add-ons.)

Min arbetsgivare (eventuellt mer om den senare) har alltsa avtal med en privatklinikgrupp, vilket ger fler möjligheter till vard än om "bara" allmänvarden stod till förfogande, samt dessutom privattillägg med denna grupp vilket ger access till all lyx som klinikgruppen kommit pa att guldkanta en vardupplevelse med. Som svensk tänkte jag inte sa mycket pa val av sjukhus och läkare utan lallade bara pa svenskt vis iväg till närmaste hospital och bad om en läkare som kunde ge mig kryckor till mitt knä. Himla tur att det rakade vara lyx-spa-hotells-sjukhuset!

Zentrum für Unfallchirurgie, som hyr in sig hos sjukhuset Klinik im Park (del av Hirslandengruppen, i sin tur del i Sydafrika-baserade internationella sjukhuskoncernen Medi-Clinic) tog sig an mig. Dr. Hurtienne böjde och klämde lite pa mitt ben, konsulterade kort med Dr. Stamm och radde mig att lata göra en magnetröntgen för att vara pa den säkra sidan. Intet ont anande gick jag med pa att tid bokades pa torsdagen (detta var mandag, en dag efter olyckan). Pa torsdagen var jag övertygad om att jag var frisk, kryckorna behövdes inte längre och jag var nära att skippa MRIn. Men, som svensk vet man ju ocksa att det inte är ofta folk slänger magnetröntgen efter en sa jag lät mig lätt omkulltalas (ett annat svenskt drag, om man far tro diverse fördomar).