Sjukhuset (del 3) - Menisksutur

Onsdagen 6:e april checkar jag in pa sjukhusets hotelerie kl 06:30. De lägger mig i ett tillfälligt tvabäddsrum, jag far byta om till sjukhusskjorta (jupp, en san där snygg med bara en knapp bak...). Narkosläkaren kommer förbi och förklarar riskerna mm och inhämtar signatur. En praktikant kommer och tar matbeställning för uppvaket, middagen och frukosten av mig och min rumskollega. Som uppvaksmat föreslogs Bündnerfleisch, ett slags lufttorkat kött som jag inte är sa förtjust i, jag dealade till mig lax istället. Jag tog den översta av de tre föreslagna menyerna för middagen, för trött för att bry mig och dessutom lite lullig av lugna-ner-sig-pillret narkosläkaren delat ut tidigare. Sen rullades säng och allt iväg till operationssalen.

Jag trodde att narkos var en mask för ansiktet som gör en lullig och fnittrig. Fel. Man far en tub i handen vilket känns bra mer än en typ stelkrampsspruta. Sen kommer sömnmedlet, det gör ännu ondare. Sen blev det svart att andas! En syrgasmask sänktes ner över mitt ansikte. Det sista jag tänkte var "jag far inte luft, ska jag försöka spara pa andan eller skrika sa jag far hjälp?".  Sen vaknade jag i mitt rum.

Sjuksköterskor kom och fragade hur jag madde, gjorde diverse kontroller och lindade om mitt bandage. Laxen serverades (gott!), jag undersökte om det verkligen var free-flow pa kaffe ("med mjölk?"ja,tack"varm eller kall?"), Dr. Stamm kom förbi och berättade att allt gatt bra men att mitt knä var "väldigt instabilt", en sjukgymnast kom förbi med en benböjningsmaskin och jag fick tva blomleveranser fran mina kollegor. Full rulle mao. Dessutom kom min designated guest relations officer förbi med en stor kruka chokladpraliner fran Läderach och en lang ursäkt för allt jag behövt utsta innan operationen; jag vet till idag absolut inte vad hon syftade pa - jag antar att jag som privatkund inte hade behövt dela prep-rum utan borde fatt checka in i mitt rum direkt, men eh...god choklad var det iallafall! Trerättersmiddagen var faktiskt nästan lika fin som denna bild fran broschyren:

Notera vinglaset.

Första promenaden framat kvällen gick däremot inte sa bra. Tre-fyra krycksteg i riktning badrum kom jag. Det gjorde duktigt ont och jag var mycket nära att svimma, hela världen dunkade och var pa väg att bli svart. Tva sjuksköterskor höll mig, baddade mig och gav mig finfina smärtstillande sprutor och extra bra dropp. Tror det var där det bestämdes att jag skulle stanna en natt till ...