Fitness update

Igar:

• 36 min löpband, 4.48km :)
• bencurl pa boll, lyckades nästan komma upp enbent pa sjukbenet
• omvänd planka pa armbagarna, lyckades för första gangen enbent pa sjukbenet

Sa nöjd!

Igar hade jag inga men av det hela, idag kändes knäet tyvärr instabilt och ihaligt. Jag hoppas det är nagon form av "träningsvärk" och inte att nagot pajat..

Att sitta pa knä

Nästan!


Efter tva timmar i gymmet, dvs ordentligt uppvärmda knän, lyckades jag under stretch-vända nummer tva nästan sitta pa knä! Det gjorde ont som satan men jag sag inte sne ut alls och jag behövde knappt halla emot med benmusklerna. Yay!

Läkarbesök

I fredags var jag pa koll hos läkaren (lite uppföljning samt nödvändigt för att fa mer sjukgympa). Det gick väl "sadär".

• Mitt knä är fortfarande instabilt, enl nagon metallisk mätgrej.
• Mitt lar har för lite muskler, tre cm skillnad i omkrets mot friska och bara en cm är försvarbart. Hon tyckte att jag borde träna mer med vikter och maskiner.
• Eventuellt kommer jag aldrig att kunna böja knäet mer än jag redan kan, dvs att sitta pa knä kan vara över för alltid.
• Ga pa knä är ocksa tveksamt, knöligheten i knäet är titanfästet de opererade in och det tar det helst inte ut. Hon sa att de jobbar pa att utveckla en metod utan titan men det hjälper ju inte mig.

Hon skrev istället för sjukgymnastik ut MTT, som är medzinische-training-tetwas.. Som jag fattar det är det samma som jag gör? Jag haller verkligen pa att tappa bort mig i det här - jag satsar massor pa att göra det jag blir tillsagd men kan ju inte veta om jag borde göra nagot mer? Tar gärna lead pa mitt tillfrisknande som jag ju maste men jag saknar helt enkelt kunskap och adminterminologin har jag verkligen inte koll pa. Hon skulle ringa till min sjukgymnast och diskutera mitt fall, se till att jag far ett ordentligt schema med antal reps och sa. Far se vad det blir, ordentligt schema har jag bett om en del själv och da har jag fatt göra ett själv ocksa..
Sen sprang jag pa sjukgymnasten i korridoren pa väg ut sa nu vet han vad jag vet, i samma förvirrade skepnad med.

Sjukgymnastik uppföljning

I onsdags var jag hos sjukgymnasten och tog upp problemet med fotlyftningen. Sjukgymnasten tyckte att rumplyften pa rulle borde kommit at muskeln pa baksida lar som lyfter foten men det visar sig att jag kan rulla rulle utan att använda en viss muskel alls ... Apa, knäveckstricepen ligger alltsa fyra-fem manader efter i rehaben. :( Jag fick nya övningar för att komma at den iallafall. Jag tog ocksa upp att jag inte känner att det finns en plan - vad behöver jag kunna göra för att fa aka skidor igen? Jo, hoppa pa ett ben (det opererade saklart). Jaha. Och vad behöver jag för att komma dit; utfallshoppa och spring-abc. Ok. Alltsa är mitt nya program detta:

För baksida lar:
Enbent rumplyft med mellanstor boll - rulla bollen fram o tillbaka
Enbent "bakvänd armhävning utan hävning" - rakt ben, hälen i golvet rumpan i luften och andra viktpunkten pa a) händerna pa ett trappsteg b) golvet eller c) armbagarna i golvet.
Enbent rumphävning i redcord eller liknande.


För stabilitet o spänst:
Utfall framat, diagonalt och at sidan.
Spring-abc, dvs jogga och a) sparka i rumpan b) "spatta" med benet och c) hänga-i-luften stoora sprang.

Fragade ocksa om jag kunde ga ner pa ett ganska lagt kaloriintag utan att det paverkar muskelbygget - det sa han att jag kunde vilket jag tycker later konstigt.

och sjukgymnastisera

Idag var jag hos sjukgymnasten. Pa senaste tiden känner jag mig ofta lite besviken när jag är där - vi gör aldrig det jag tänkt mig, tiden gar för snabbt och jag har fler fragor efterat än innan.

Iallafall, dagens sjukgympa:

efter uppvärmning pa elliptical;
hoppa, fran utfallssteg till utfallssteg at andra halletdetta har jag tränat förr, men det var da för svart - senast jag var pa sjukgympa sades att jag skulle hoppa som-ett-springsteg vilket jag gjorde litegrann innan jag började springa istället. Na, jag utfallshoppar - tydligen sätter jag i tarna pa sjuka benet istället för hälen - bakläxa. :(

springa, sparka mot rumpan alt "spatta" fram benet sa gummisulan skriker
oh, jag har ingen koordination, hur svart kan det vara? svart, tydligen. Läxa. :(
Här nämnde jag att jag fortfarande inte far hälen mot rumpan och att knäet är otrevligt att lägga vikt pa.

stretch
Sjukgymnasten trodde att knäobehagligheten kunde bero pa att vävnaden i knät fortfarande är mjuk. Ingen aning om det är normalt eller daligt samt vad man kan göra at det. Böjligheten tyckte han dock att jag skulle stretcha vad det gar tills vi ses nästa vecka, da ska han testa mekaniken - vad nu det betyder?

Sen var det schluss mit lustig. Jag var trött och sur för att inget riktigt gatt som jag ville, utom att jag fatt berätta om böjligheten - alltid nagot iofs, och gjorde 20 min pa ellipticalen. Därefter en del stretching och försökte sparka mig i rumpan. Da insag jag att jag knappt orkar lyfta benet till den gamla hederliga stretcha-framsida-lar-genom-att-dra-i-foten! Med foten i vinkel gar det nagorlunda men med spetsig ta är det som när jag var jättesvag - jag gör men inget händer efter ca 90°. Huh? Off to the internets för att lära mig anatomi...känner mig riktigt ensam med benet nu.

Och träna lite till ...

Dagens träning:

20 min cykling med motstand 10-12
Benpress 2x10x135kg bada benen, 2x10x95/100 bara ena benet upp
Maskiner för överkroppen, hejoha.. typ ingen vikt (15kg?) och trött blev jag ända!
Rumphävningar, plankan och sidoplanka med TRX, en slags bandanordning
15 min löpband, blandat springa, speed 9-11, o ga, speed 6, fördelat runt 30/70.

Det gick ganska bra att springa, tappar fortfarande lite stötdämpning efter ett tag men inte lika drastiskt. När det blir jobbigt eller "svampigt i knät" gar jag tills jag vill springa igen.

Blast from the past: it was this bad..

Hur man far smala ben snabbt.

Bild tagen 20 dagar, dvs nästan tre veckor, efter operation. Att känna över laret var som att halla sig om handleden. Börjar glömma bort hur det kändes men den här utsikten minns jag. Sa frisk jag känner mig nu!

Träna, träna, träna!

Det är svart att fa till det med träningen - 72 timmars mellanrum är inte det lättaste att tajma. Oftast blir det 24h, 48h, 120h ...

De tva senaste gangerna pa gymmet har det gjort ont pa framsidan av knät när jag cyklar. Jag ignorerar det, minskar tillfälligt pa motstandet kanske men kör pa. Efter en kvart gar det över (endorfiner?).

Dagens träning:

15 min cykling pa motstand 15 + 3 min nedvarv
15 min cykling pa mostand 15-10-15 + 5 min nedvarv
10 min löpband - försökte springa men "stötdämpningen" kändes tunn sa sprang kanske fyra min totalt, max
40 benpress, 98kg enbent,110kg bada benen stolläge 2-3, 135kg bada benen stolläge 4-5
Knäböj pa balansplatta 90°+ 30x2
Sta pa balansplatta (san som hänger i kedjor)
Rumplyft med fötterna pa skivstang 10x3
Lite planka
Tahävningar 10st vardera benet + 20 pa bada
Enbensutfall med boll, typ tre-fem per ben - hade ingen balans, denna övning ska dock övervinnas
Enbensutfall med bänk, 10 per ben
Lite sit-ups och push-ups, knappt värda att nämnas
Stretch olika, mycket i riktning sitta-pa-knä

Borde:
Springa mer
Oka vikten pa benpressen
Se om jag far lägga pa vikt eller iaf axelpress pa knäböjen?
Stretcha sitta-pa-knä
Balansträning
Träna sa jag blir trött (var iofs genomsvett efter cyklingen, bra jobbat mig - mera jobb i styrketräningen dock. iofs var jag helt darrig med den där bollen..)

Löpband!

Igar sprang jag pa riktigt! Na, pa löpband men ända - riktigt riktigt riktigt med bra kontroll och stuns och framstäckt ben och rullande häl i bandhastighet 12! Lat ga att vi inte snackar langpass; snarare 5min gang pa hastighet 5 - uppväxling till lätt spring pa hastighet 7.5 - ga lite igen - 8.5 - ga - 8.5 - 10 - 12!!!! - 6.5 - 10 - 12 - 5.5 - 4.5 - 2 innalles kanske 15 minuter och inte manga hundra meter men ända. Jag är sa glad!

Vad jag förstar är detta inte direkt i framkant vad gäller aterhämtningstiming ... min sjukgymnast nämnde nagot om att hade vi förutsett springproblemen nagra manader tidigare hade vi kunnat öva sa att den här situationen inte uppstatt. Mer hoppande för att träna explosivitet och stabilitet i landningen, antar jag. Na, nu är det som det är och jag är ända jätteglad över denna milstolpe.

Jag kan:

• Leva vardagsliv. Det där med ga nerför trappor verkar vara brytpunkten, ibland gar det hur bra som helst och ibland, ofta dagen efter mycket styrketräning, tar jag det lite försiktigt.
•  Cykla i stadigt tempo längre än vad som är roligt (halvtimme-timme).
• Trappmaskina ordentligt riktigt länge med.
• Göra knäböj, rumplyft, utfall pa ett ben, vadhävningar etc
• Springa, woohoo!

Jag kan bli bättre pa:

• Sitta pa knä, dels kan jag inte böja hälen mot rumpan och dels känns det "knöligt" att sätta ner knäet. Recept: stretcha böjningen, vänja langsamt att sätta ner knäet.
• Springa. Nu när det gar litegrann ska det nog ga lite mer. Recept: intervall träna gang-spring, träna löpsteg i slowmotion som ett litet skutt.
• Uthallighet. Formen är fortfarande usel men jag har fatt för mig att jag lämnat botten.. Crosstrainer och cykel är receptet för att bränna fett o träna cardio, springa och roddmaskin är testen som visar om det funkar..
• Resten av kroppen, framförallt ryggen. Tror min hallning tagit stryk av hela den här grejen. Räta pa ryggen när jag gar och sitter, sitta pa pall vid skrivbordet och träna rygg pa gymmet (rygglyft, plankan, överkroppsmaskiner).

Blev det elakingsärr?

ärren ser nästan ut som ett ansikte. Tyckte först att det var ett pillemariskt och förnöjt leende men ju mer det hela läker desto ondare blir flinet.. :-(

Fem och en halv manad, typ

Update!!

Jag kämpar pa, lite tapprare ibland och lite mindre tappert ibland men jag jobbar och det tar sig.

Ett tag tränade jag varje dag i veckorna - äntligen träningsdiciplin som jag sällan haft i livet men tyvärr blev knät överansträngt och jag var tvungen att balansera mellan att träna för att bygga styrka men lata bli att träna för att vila mig i form... Svackan är dock över, receptet var att träna ca tre ganger i veckan med mer vikt och färre reps.

Jag var hos läkaren i september och han var i princip nöjd med det mesta (inklusive sin egen cykelsemester pa Sardinien som han pratade länge om...). Han mätte svullnaden (borta typ, en mm skillnad mellan op-benet och friska benet) och tyckte att nu är det fritt fram att göra det mesta (dock skidakning med ortos, fr o m december).

Väg kvar till frisk:

• Springa. Jag kan fortfarande inte springa nagot vidare. Efter 500m jogg slutar knäet att "stötdämpa" och det blir bara obehagligare.. Sjukgymnasten tittade pa mitt springande och noterade att knäet darrar till i nerslaget, dvs jag springer med för lite kontroll och "slänger" fram benen. Recept: ga. Mhm. Boooring och icke-hardcore. Men, om det är det som ska till sa gar jag. Med spänd rumpa!
• Sitta pa knä. Brukade kunna sitta bekvämt pa knä once upon a time; icke numera (ännu). Jag stretchar knäböjning men ännu kan jag inte lägga hälen mot rumpan även om det är nära.
• Uthallighet. Kanske ett för stort ord - är i otroligt dalig form och märker direkt av ökad belastning pa knät. Nämnda springande känns som att jag trätt en blystrumpa över hela benet. Dock blir det bättre, för bara tva veckor sen hade strumpan tyngre vikter..

Saker jag är nöjd med:

• Jag mar bra och allt har gatt sa bra som möjligt med att läka efter operationen.
• ärren haller pa att blekna, blir ärr men hanterbart osynliga hoppas jag
• Trappor, speciellt de med höga steg i kombination med höga klackar (sparvagnen tex) - äntligen gar jag nerför nästan vilken trappa som helst utan att halla i mig, ta det försiktigt eller fa ont.
• Sjukgymmets benpress: 80kg pa sjukbenet. Jobbgymmet: 132 kg pa bada.
• Rumphävningar pa skakigt underlag; letar utmaningar (finner iofs, men vad som för tva manader sedan var omöjligt är idag för lätt. ha)
• Kondisen tar sig iaf lite, klarade 50 min lätt cykling innan en halvtimmes sjukgympa.

Atta veckor

Statusen är ungefär samma som i min förra post - jag mar bra i vardagslivet och tränar mitt träningsprogram. Träningen har nu utökats med fler typer av balansplattor samt en studsmatta som jag jogg-tränar pa.

Jag kan liksom inte riktigt springa - jag glömde bort mig och försökte ett par steg: det var som att sätta ner foten i ett extradjupt hal. Musklerna är svaga och dessutom har de tappat spänst och ställer inte om sa fort som de behöver - stryketräning, promenader och studsmattejogg är atgärdsplanen.

Follow-up pa "klickandet" jag skrev om tidigare - styrketräningen har hjälpt, nu klickar det ytterst sällan och iaf inte när jag gar och lever som vanligt. Yay.

Benen ser nu ungefär lika stora men om man klämmer lite pa dem ovanför knäna känner man muskler pa det friska benet och sorglig pinne pa sjuka benet. Mera träna! :)

Sex veckor, fyra dagar

Jag kan ga hur mycket jag vill!

Jag kan inte springa.

När jag suttit stilla ett tag är benet stelt och jag smahaltar nagra steg.

Jag har äntligen fatt ett ordentligt gymprogram:

Cykla 15 min
Knäpressmaskin (45kg) 30x3
Balansplatta, vippa 30x3
Balansplatta, 45° knäböj 30x3
Skumgummiplatta, ett ben
Skumgummiplatta, knäböj 30x3
Utfallsknäböj, 45° 30x4 (vardera benen)
Ligga ner och:
lyfta benet uppat fran ryggläge
lyfta benet uppat fran sidoläget (övre benet)
lyfta benet uppat fram sidoläget (undre benet)
ligga pa mage och räta benen med tarna i golvet
ligga pa mage och lyfta benen
30x3 per ligg-grej, vart ben

Jag passar pa med nagon sit-up och rygglyft när jag ända ligger där. Mer än en timme tar det hela.

Sa skönt att vara nästan helt normal!

Idag har jag jobbat 10-23. Tretton timmars arbetsdag istället för fyra. Fan.

Snabb update:

I lördags, fyra veckor och fem dagar efter operationen, slängde jag kryckorna och har inte tagit upp dem sedan dess! Svajigt och ostadigt kändes/känns det att ga och knäet blir stelt efter för mycket jobb men nu kan jag äntligen bära saker (kaffekopp, paraply, utskrifter och andra basic-grejer som inte funkar med kryckor)!

Svullnaden är inte helt borta, knäet är lite tjockare än det friska och fortfarande varmt. Jag kan dock vara upprätt precis sa länge jag vill sedan ett tag tillbaka.

Min knäskal ligger inte riktigt rätt. Benet "klickar" när jag böjer det, speciellt i fria lägen som t.ex. när jag gar. Sjukgymnasten säger att det är tillfälligt, att quadrietwasetwasmuskeln är för svag för att dra allt i läget och att knämusklerna överlag är för svaga för att stabilisera knäet. Mera sjukgympa är svaret.

Sjukgympan har äntligen eskalerat till gymmaskiner! Knäpress (eller vad nu maskinen heter där man sitter och trycker pa en platta framför sig) och cykling pa en cykel med specialpedaler som man kan ställa in pa "mindre hävstang" eller hur man nu ska förklara det. Utan maskin gör jag halva knäböj, ibland pa balansplatta. Jag far ocksa träna i vatten, promenera i halsdjupt vatten eller crawla - absolut inget bröstsim.

Sjukhuset (del 3) - Menisksutur

Onsdagen 6:e april checkar jag in pa sjukhusets hotelerie kl 06:30. De lägger mig i ett tillfälligt tvabäddsrum, jag far byta om till sjukhusskjorta (jupp, en san där snygg med bara en knapp bak...). Narkosläkaren kommer förbi och förklarar riskerna mm och inhämtar signatur. En praktikant kommer och tar matbeställning för uppvaket, middagen och frukosten av mig och min rumskollega. Som uppvaksmat föreslogs Bündnerfleisch, ett slags lufttorkat kött som jag inte är sa förtjust i, jag dealade till mig lax istället. Jag tog den översta av de tre föreslagna menyerna för middagen, för trött för att bry mig och dessutom lite lullig av lugna-ner-sig-pillret narkosläkaren delat ut tidigare. Sen rullades säng och allt iväg till operationssalen.

Sjukhuset (del 2)

Dr. Stamm slängde en extremt snabb blick pa MRIn och fastslog att korsbandet var av. Va? Ja. Nä? Jo. Jaha? Ja. *chock*

Jag fick en snabbkurs i knä och korsband. Sen fick jag en snabbkurs i att ge mig själv blodförtunnande medel med spruta i laret. Jag trodde verkligen att man var tvungen att ha sjuksyrreutbildning för sant men mycket tydligen icke. Sen tittade vi pa kalendrar och pratade operationstiming och rehabtid. Jag behövde tid att vänja mig vid tanken pa det här med att överhuvudtaget vara skadad och eventuellt behöva opereras. Vi bestämde ny tid nästa vecka och jag fick tänka över hur jag ville fortskrida; operation eller inte? Jag funderade ärligt talat mer pa: är jag verkligen skadad eller inte? Det gjorde inte direkt ont längre och jag kunde ga allt bättre.

Innan nästa läkarbesök hann jag dock märka hur det är att vara korsbandslös; ibland blev knäet helt instabilt och det kändes som larbenet gled okontrollerat ovanpa skenbenet - usch. Jag funderade ocksa pa huruvida jag ville betrakta mig som ung och sportig, dvs i behov av korsband, eller gammal och osportig, dvs kan klara sig med rehab. Tja ... :) Dessutom hade jag yrselanfall. Vet inte hur det kan relatera till knäskadan men halvakut läkartid blev det redan pa tisdagen 29:e mars. Läkaren inleder besöket: "Jag tittade lite extra pa ditt MRI..." Här tror jag att han ska fortsätta '...och jag sag nog fel första gangen, du mar toppen' men det gör han inte: "...och du har nog bestämt en meniskskada ocksa". Mera knäkurs, mera huruvida-operera prat. What with yrseln och det ville han inte bestämma operation slutgiltigt.

Fredagen 1:e april bestämdes att jag skulle operera korsbandet efter pask (da svullnad mm gatt ner) och menisken redan 6:e april . Läkaren trodde att det bara var en liten meniskskada och de kan man, om man agerar i tid, sy ihop sa att menisken läker och blir 100% som innan.

Sjukhuset (del 1)

Tänkte mig ett inlägg om läkaren och sjukhuset som tagit hand om mig.

Som jag skrev i inlägget om olyckan gick jag till kliniken närmast jobbet för att lana kryckor och pa den vägen blev det.. En lite längre variant av sanningen är att mitt jobb just skrivit ett avtal med privatklinikgruppen Hirslanden och mina kollegor insisterade pa att jag verkligen borde ringa dem, bade för att vi nyss fatt dem som fin swanky förman och för att man ska ta hand om sina knän.

Här krävs kanske ytterligare en parentes: Jag bor och jobbar i Schweiz och här är man olycksfallsförsäkrad genom sin arbetsgivare. Staten har definierat en standardolycksfallsförsäkring och sen kan arbetsgivaren välja försäkringsbolag för sina anställda beroende pa kostnad och om de vill ha lite extraförmaner pa försäkringen. (Sjukförsäkring är man enligt lag tvungen att skaffa själv, staten har definierat en standard-sjukförsäkring och sen far man välja försäkringsbolag beroende pa vad de vill ha i premie och om man vill ha add-ons.)

Min arbetsgivare (eventuellt mer om den senare) har alltsa avtal med en privatklinikgrupp, vilket ger fler möjligheter till vard än om "bara" allmänvarden stod till förfogande, samt dessutom privattillägg med denna grupp vilket ger access till all lyx som klinikgruppen kommit pa att guldkanta en vardupplevelse med. Som svensk tänkte jag inte sa mycket pa val av sjukhus och läkare utan lallade bara pa svenskt vis iväg till närmaste hospital och bad om en läkare som kunde ge mig kryckor till mitt knä. Himla tur att det rakade vara lyx-spa-hotells-sjukhuset!

Zentrum für Unfallchirurgie, som hyr in sig hos sjukhuset Klinik im Park (del av Hirslandengruppen, i sin tur del i Sydafrika-baserade internationella sjukhuskoncernen Medi-Clinic) tog sig an mig. Dr. Hurtienne böjde och klämde lite pa mitt ben, konsulterade kort med Dr. Stamm och radde mig att lata göra en magnetröntgen för att vara pa den säkra sidan. Intet ont anande gick jag med pa att tid bokades pa torsdagen (detta var mandag, en dag efter olyckan). Pa torsdagen var jag övertygad om att jag var frisk, kryckorna behövdes inte längre och jag var nära att skippa MRIn. Men, som svensk vet man ju ocksa att det inte är ofta folk slänger magnetröntgen efter en sa jag lät mig lätt omkulltalas (ett annat svenskt drag, om man far tro diverse fördomar).

Fyra veckor, 1 dag

Ah, vad daligt det gar att jobba halvtid! Dagens arbetstid:

• gled in ca 10:30 (hehe, börjar bra),
• skippade lunch för att jag 1) glömde bort, höll pa med en rapport 2) inte var hungrig (obviously, se 1) och 3) tänkte ga hem 14:30.
• När gick jag hem? 17:15! 

Na, brukar ju stanna ca tre timmar längre än jag tänkt mig; skönt att den här skadegrejen inte grundförändrat min personlighet..Funderar pa att sluta jobba i motvind och helt enkelt glida in efter lunch; komma sent och ga sent är liksom min grej och ska det bara vara fyra timmar...

Imorgon blir det dock max 10-16 (kanske ska luncha ocksa?). Halv fem är det sjukgympa och jag hoppas fa hänga i stora gymrummet med maskiner istället för eget litet rum med brits och det eviga lyfta-benet, dra-hälen-längs-underlaget, böja-knäna. Ska ocksa bli intressant att se om läkaren ordinerat lite höftträning till sjukgymnasterna som han sade till mig igar att han skulle.

Knäet självt mar ungefär "som vanligt". Det är tungt att ga med det om jag inte använder kryckor men det gar (haHA). Sedan igar eller i förrgar "klickar" det lite när jag böjer det, framförallt om jag gör lite snabbare dra-hälen-längs-underlaget. Försökte fraga läkaren om det men fick inget riktigt svar, bara att jag skulle träna rörlighet och höftmuskler..ska fraga sjukgymnasten imorgon ocksa och se vad han säger.

Fyra veckor

Jag har varit pa jobbet! Bland det första som hände var att en hissdörr stängdes precis pa mig när jag försökte ga in i hissen. Kryckan tog mesta smällen men otrevligt var det. Annars gick det bra, flera meter email och flera byggen att ta tag i. Jag är lite orolig för att jag ska fokusera för mycket pa jobbet och glömma bort att ga hem och sjukgympa...vet ju hur det brukar bli när jag väl börjat jobba, det blir alltid mer än jag tänkt.

Jag har ocksa varit pa uppföljning hos läkaren. Han var mycket nöjd med min status. Knäet är fortfarande lite lite svullet och varmt, det är en liten inflammation men det är tydligen normalt. Jag ska börja vänja mig av med kryckorna - läkaren tyckte att jag i slutet av denna vecka borde kunna ga utan kryckor hela tiden. Det later mycket bra, speciellt med tanke pa att jag ska ga pa bröllop pa söndag. Jag fragade honom om klackskor..han tyckte att en liten klack inte vore för mycket, dock att mina 15cm skönheter vore att starkt avrada fran.

Nästa vecka far jag börja simträna (bara fladdra med benen, inte sparka) och träna lite gym med cykel och sa. Läkaren tyckte att det var viktigt att träna upp höftmusklerna, att ga pa knämusklerna är tydligen gammal stil och numera vet man bättre. Jag bad honom ta upp detta speciellt med sjukgymnasten.. Han sjukskrev mig pa 50% de närmsta fyra veckorna. Känns bra!

Med andra ord, det känns som en ny fas börjar nu - jobba lite igen, kunna ga ut och göra saker och börja träna lite mer aktivt. Hej hopp!

3 veckor, sex dagar

Haha, nu gar det ännu bättre.

Jag maste fortfarande lägga upp benet ibland men mycket mer sällan - jag kan i princip klara av sa langa intervaller som behövs innan det är dags för paus. I helgen har jag promenerat massor och gatt i butiker, suttit pa restauranger och cafeer och t o m gatt pa museum! Igar, lördag, gick jag halva Seefeld, inklusive tva längre butiksstopp innan paus. Jag gick fran Zürihorn till Bad Utoquai och jag satt genom en tvarätters middag med benet i vinkel. Jag gick sen till Frauenbadi och tillbaka till Purpur (eh, ja, det är nära hemma) och där sta-dansade jag till glada förrgardagens hits, haha.

Idag brunchade jag med benet i vinkel, promenerade i Kreis 5 (ett antal kvarter) och gick igenom en utställning pa Museum für Gestaltung (Henri Cartier-Bresson, väldigt bra).

Hemma gar jag sedan tva dagar i princip alltid utan kryckor. Det gar ganska bra - vänsterbenet känns tungt. Jag försöker dock ga sa normalt som möjligt och tycker att jag lyckas dvs jag tycker inte att jag haltar nagot. Idag glömde jag t o m kryckorna när jag skulle ga ut! Det maste vara ett friskhetstecken. Ute behöver jag dock kryckorna, de stabiliserar och avlastar och hjälper mig att ga "normalt" utan att överbelasta högerbenet.

Imorgon är det uppföljningsdags hos läkaren. Hoppas det blir positiva besked!

:)

3 veckor, tva dagar

Inte sa mycket har hänt. Jag var hos sjukgymnasten idag igen; inga nya övningar bara massa massage under knäet. Svullnaden över knäet är seg och vad jag förstar är det att fa bort/ner den som är det närmaste malet. Jag har fatt ett stödtejpsmönster pa knäet igen, denna gang som en langfingrad hand som haller om mig strax över knäskalen. Blir fina solbrännelinjer av det där kan jag tänka ... Ett drastiskt framsteg har dock dykt upp de senaste dagarna; jag kan ga med bara en krycka! Detta betyder att jag kan ta mig fram snabbare hemma, bära grejer fram och tillbaka i köket och mellan rummen och hemmalivet har blivit otroligt mycket lättare. Jag kan nu laga mat mycket bättre, kan fylla pa vatten vid sängen, kan ta med dricka ut pa balkongen, ta med en fylld vattenkanna ut pa balkongen, tvätta, hämta posten mm mm mm. Jag visade min enkrycksgang för sjukgymnasten, som innan showen var skeptisk, och fick beröm för att jag gar balanserat och inte arbetar in nagra ovanor i min gang. Utanför lägenheten känns det dock mycket bättre med tva kryckor.

Min promenad-range är nu flera kvarter. Igar gick jag fran Tiffins till Kronenhalle (ja, livet är gott) och idag gick mellan Paradeplatz och Rennweg samt runt kvarteret uppför Rennweg och ner Bahnhofstrasse idag. Min sjukgympa denna vecka har alltsa gatt ut pa barhopping och shopping. Lite sa man känner sig som en bidragsfuskare; om det varit bidrag istället för ärligen inbetald försäkring som in sin tur kräver att jag inte jobbar. Ah, sjukskrivenhet - din bästa tid är nu ..

3 veckor

Sjukgymnasten är äntligen nöjd med min utveckling. Jag visste väl att jag lag "efter kurvan" - nu ligger jag tydligen i fas och da far man veta det..icke-hälsan tiger still eller nagot.

Hur gick det med mitt mal att kunna cykla da? Det vet man inte för jag fick inte cykla idag! Istället fick jag 20 min knävecksmassage (inte sa dumt), massor med beröm för hur fint jag kan lyfta och böja mina ben samt en ny övning (sta upp och sträcka bak benet). Nästa gang, i övermorgon, blir det mera styrkeövningar ...

Det börjar äntligen ta sig i allmänhet nu, har kunnat promenera och sitta med benet ner nästan som en normal människa (albeit kryckunderstödd) i lite längre perioder. Imorgon blir det mer promenerande. :)

Knäbilder.

Varning för bild nummer tva, inga plaster pa nyopererat knä.

 1 maj 2011. Nagra timmar innan korsbandsrekonstruktionen. Tejpen sitter som "stöd" för knäet som redan är svagt fran menisksuturen.

3 maj 2011, dagen efter operationen. Tog detta mellan bandagebyten, därav skrynklorna.

7 maj 2011, 5 dagar efter operationen.

10 maj 2011, 1 vecka en dag efter operationen.

13 maj 2011, 1 vecka fyra dagar efter operationen. Attans vad svart det var att skrubba bort krysset.

22 maj 2011, 2 veckor sex dagar. Knäskalen tittar fram!

2 veckor, sex dagar

Samma som igar typ.

Promenerade runt ett stort kvarter, en paus pa en mur nagonstans i mitten kändes lämpligt. Jag gick längs ganska manga glasfasader idag och kunde konstatera att jag "gar med träben" i större utsträckning än jag tror. Medveten om problemet fixade jag omedelbart min gangstil till nagot som sag bättre ut, det var marginellt jobbigare men sen behövdes ingen paus.

Imorgon är det dags för sjukgympa igen. Ser fram emot att prova cykeln igen.

Hej hopp!

2 veckor, fem dagar

Jag kryckpromenerade till Globus idag, utan paus. Det gick bra, gjorde inte ont men när jag kom hem kändes knäet som en boll. Nagra timmars högläge senare känns det som vanligt igen. Kan nog bli en promenad ner till sjön imorgon, högläge och drickapaus pa Lagos brygga ...

För övrigt, statsen säger att jag har läsare, flera stycken. Vilka är ni, är ni vilse?

2 veckor, tre dagar ...

... och jag är fortfarande handikappad.

Lite mindre dag för dag men det gar langsamt. Bestämde mig för att inte aka till Portugal som planerat. Det var den flygbiljetten, det var det besöket. Men det känns ända som rätt beslut; för mycket ansträngning leder till svullenhet och svullenhet är bakslag. Nagra dagars sängläge börjar dock ge utdelning; idag promenerade jag tva kvarter med kryckor, sedan var det dags att ta igen knäet pa en bänk en kvart..sen promenad tillbaka via bade Globus och Migros där ryggsäcken fylldes pa. Ryggsäck är inte snyggt nagonstans. ännu en jobbig grej man snabbt maste lära sig att acceptera tillsammans med faktum som att är du tjugo meter fran hallplatsen när sparvagnen kommer sa missar du sparvagnen. Fast nu vagar jag inte ens aka sparvagn annat än som projekt; för mycket folk, för skakigt, för högt att klättra.

Mitt mal just nu: fa kontroll pa knäet sa jag börjar vaga ga pa det. Klara att cykla nästa gang hos sjukgymnasten (pa mandag).

Medel: dra foten pa sängen (baksida lar), sträcka benet i magläge (framsida knä/lar), lyfta benet böjt o rakt (framsida lar), sta upp och flexa knäet fram och tillbaka (fram o baksida knä). Rulla boll med undersidan av foten (framsida lar, rörlighet knä)(avhängigt boll). Benböjningsmaskinen (rörlighet knä).

Olyckan

Näst sista helgen i mars. Famous last words:

"Jag ska bara ner här lite snabbt."

"Här" var en mysig liten brant till skidakarens vänster om Jochpass. Nagonstans i mitten gick allt päronformat, jag rullade i fluffigaste mjuksnön. I rullningen fastnade vänsterskidan vertikalt ner i snön, jag rullade ett halvt varv till. Ganska logiskt hur det gick till; skidan stadigt fastkilad, foten stadigt fast i pjäxan och därmed även skenbenet - kroppen roterar och knät absorberar (or NOT) vridningen. Vid tidpunkten kände jag bara ett tomt snäpp av smärta, en blixtrande tanke att "Aj, där hände nagot". Väl färdigrullad; ligga stilla, andas djupt och känna efter hur det där gick egentligen?

Och ramlar man sa gör det ju lite ont ibland, det vet man ju. Men det gar över. Det hela var lite som att bränna sig pa ett ugnsgaller; satan vad ont det gör direkt men när du dragit bort handen försvinner den där smärtan och du vet, men du känner inte, att du nyss hade ont. Efter nagon minut spände jag pa mig skidorna igen och fortsatte nerför, lite öm överallt i kropp och stolthet. Vikten pa högerskidan, älskling! Vi tog en lang lunchpaus, efterat fortsatte vi fast i lugnare tempo, i bla backar, pa högerbenet.

Stillasittande gjorde mig öm, rörelse inte. Eftermiddagens skidakning gick utmärkt. Efter tagresan hem haltade jag. Pa mandag morgon haltade jag ordentligt. Därför gick jag till klinken nära jobbet för att fa lana kryckor. Läkaren ville göra MRI, för säkerhets skull, sa sadan bokades för torsdag. Pa mandagen gick jag med tva kryckor, pa tisdagen med en, pa onsdagen utan och pa torsdagen tog jag dem i ena handen och lämnade in till kliniken med ett tack för lanet. MRI var jag pa god väg att hoppa över, knäet madde ju bra igen. Men, de trugade och det är roligare att säga ja..

Bloggen lever?

Hmm, det var ju lite roligt att skriva ända. En besökare som inte är jag har jag haft!

Idag har jag varit hos sjukgymnasten (igen). Jag var i usel form, huvudvärk och alldeles för varm sa en hit var det inte. Sjukgymnasten var dock nöjd med min sträckning och böjningsvinkel men mindre nöjd med mina svaga och instabila muskler. Han tycker att jag borde kunna lyfta benet utan att hjälpa till med handen eller andra benet; det kan jag i och för sig ocksa men det tar längre tid och gör ont i det stora jacket. Han satte mig ocksa pa en cykel. Det var roligt att känna att jag graderar upp fran ligga-still-och-spänna-muskler-övningar men tyvärr klarade jag mig inte länge pa cykeln da blod rusade ner i benet och sen var det dags för högläge igen. Ingen hit, som sagt.

Jag tog, de senaste veckornas vana trogen, taxi till sjukgympan. Pa hemvägen gjorde jag dock nagot äventyrligt; jag akte sparvagn. Tva vagnar fick aka förbi till en lämpligt handikappanpassad kom akande, denna satt jag sedan pa ända till Paradeplatz för att kunna byta smidigt till nagot handikappanpassat som gick ända hem.

Väl hemma har jag tränat miniknäböj + utsträckning, borde hjälpa mig att ga lite bättre.

Sa det blev inte sa mycket av det här blogg-försöket. Det var roligt att leka lite med blogger iallafall.

Jag har nu genomgatt tva operationer:

6 april fick jag menisksutur, dvs revan i menisken syddes ihop medelst nagot slags fiffigt nät. Detta ska göra att menisken läker ihop och blir precis som förut - de behövde alltsa inte ta bort nagon del som är vanligt när menisken skadats. Hela operationen gjordes med titthal, ett litet hal för kameran och ett litet hal för mecket. Jag lag tva nätter pa sjukhuset efterat och var sedan hemma i sängen ett par dar innan jag började jobba igen en vecka efter operationen. Rehabiliteringen fran menisksuturen gick ut pa att aterfa böjlighet samt arbeta upp sa mycket muskler som möjligt inför korsbandsrekonstruktionen. Icke desto mindre, vänsterlaret krympte ihop och de flesta knämuskler verkar försvunnit under konvalecensen - benet vreds ur led tva ganger under april. Hela tiden gick jag med kryckor da stygnen i menisken inte far överbelastas, ännu har jag inte fatt valkar i händerna men ont i handlederna blir det.

2 maj var det äntligen dags för korsbandsrekonstruktion. Jag checkade in pa sjukhuset dagen innan och opererades sedan pa förmiddagen. Operationen gick bra, även denna var titthal med tre sma hal och ett större jack där de bl. a. tog ut en bit av semitendinosusmuskelns sena vilken användes som korsbandssubstitut. Efter tva nätter och en heldag till lämnade jag sjukhuset för fortsatt konvalecens hemma. Denna aterhämtning var lite värre än den första; knäet var ordentligt svullet, jacket gjorde ont och musklerna i benet var knappt responsiva. Dag för dag har jag dock blivit märkbart bättre. Idag är det tva veckor och en dag sedan rekonstruktionen: knäet är fortfarande svullet och efter lite, dock allt längre, tid upprätt rusar blod ner och svullnad och smärta ökar. Benet gar att räta ut helt och hallet utan problem. Jag kan böja knät ca 100° vilket känns ganska lite jämfört med det friska där jag utan problem kan lägga hälen mot rumpan. Jag kan ga nagorlunda med kryckor - sträcka fram benet och böja det för att lyfta fram det - men inte sa langt da upprätt, som sagt, inte är sa bra efter nagra minuter. Min sjukgymnastik gar ut pa att fa tillbaka knä- och larmuskler; lyfta och böja, dra foten fram och tillbaka är melodin för tillfället. Kryckorna är fortfarande med, börjar vänja mig helt klart men hoppas kunna kasta dem successivt de närmaste veckorna.


Tills nästa gang, kanske.

Testing testing

Jag har blivit av med mitt vänstra främre korsband. Därmed ägnar jag mig just nu at en hel del konvalecens. Det är pa gang att bli ganska uttrakande. Mina vänner som medelst lyckligare omständigheter hamnat i liknande behov av sysselsättning har startat sig bloggar. Sa da gör jag ocksa det?

Tänkte inte göra sa mycket med den här bloggen sa tänkte inte berätta för nagon att den finns. Sa om du hittat hit ända ska du inte förvänta dig nagot.